2005-10-31 - 9:35 p.m.
Idag har jag rastat inte bara min egen hund, utan också grannens två i olika omgångar. Ja, egentligen har grannen bara en hund. Jätteboxern Orvar. Han är snäll, fast han gör som han vill....
För tillfället har grannen också en inneboende, en drever. Honom kallar vi DAMP-Boris för han lider av varenda bokstavskombination som finns. Första promenaden jag tog med dem idag gick hur bra som helst. En timme var vi ute och travade.
Kvällspromenaden var något jobbigare. Det lilla spektaklet DAMP-Boris fick för sig att han skulle leka med Orvar fastän de båda hade koppel på sig. Ett tag så snurrade jag i mitten och hundarna runt, runt mig alltmedan armarna gick som väderkvarnsvingar på mig. Ingenting fick DAMP-hunden att lugna sig. Orvar satte sig snällt när jag sa till, men den andra fortsatte att springa, springa, springa. Till slut blev jag vansinnigt arg och röt: Sitt....och det gjorde DAMP-Boris. I pur förvåning tror jag. Som grädden på moset avslutades promenaden med en känning för min del. Och det är naturligtvis helt och håller DAMP-Boris fel :-)
