2005-11-30 - 6:28 a.m.
Den goda tentafén har vispat med sitt spö ovanför mitt huvud och pudrat mig med turpulver. Kommer ni ihåg CBB5 tentan, som jag skrattade mig igenom?
Direkt när jag fick den tänkte jag resa mig och gå. Kunde ingenting tyckte jag. Nåväl jag svarade på det jag kunde. Räknade ut att jag fått ihop 34 poäng. Lönlöst tänkte jag, man behövde 50 för att klara sig. Men, så kom jag ihåg någonting Mysan klämt ur sig och plötsligt bestämde jag mig för att svara åtminstone någonting på varje fråga. Så jag fabulerade. Och se, tydligen kunde jag mer än jag trodde. Fyra delar av fem är rättade och godkända. Så jag har klarat bakteriologin, embryologin, tumörbiologin och teratologin.
På den här tentan är det knepiga regler. Man måste ha minst 50 % rätt per del, men om man kör på en del och ändå har minst 60 % på hela tentan så behöver man bara göra om den delen som man inte klarade. Uppnår man inte 60 % måste man alltså göra om hela tentan även om man bara missade en del. Eftersom jag har 70 % bara på de första fyra delarna innebär det att det värsta som kan hända mig är att jag får en rest på 1 poäng (genetiken). Tjohooo!
Utförde en liten krigsdans när jag insåg det. :-)
Jag har gjort en fasterutryckning i kväll. Brodern ringde. "Frun på föräldramöte, barnen trötta så de grät och själv behövde han åka och handla". Faster tog Isa och svängde över (jag är ju där på två minuter med bilen). Stannade bara någon timme. När jag åkte hade brodern handlat och båda barnen sov. Det är roligt att vara behövd och skönt att de känner att de kan ringa när som helst. Kan jag inte så säger jag det och kan jag så kommer jag gärna. Jag hoppas att det är till hjälp för dem att jag finns nära samtidigt som jag själv tycker att det är jättemysigt.
Skulle göra allt för mina brorsbarn (gudbarn). Vi har en så nära kontakt att det känns så nära egna barn som det bara går utan att faktiskt ha fött dem.
Den lilla stunden i går när jag nattade dem var så mysig. Att ligga och titta på Storstumpa och hennes gluggar mellan tänderna och se Lillstumpa kämpa förtvivlat med ögonen medan man läser saga. Jag fick bita mig i tungan för att inte börja skratta. Lillstumpa och Brodern hade en diskussion. Lillstumpa var minsann inte alls tjöööött. Brodern intalade henne att hon kunde ju vila och blunda i alla fall. Hon behövde inte sova. Jodå, vila gick hon med på. När jag kom in i hennes rum var hon mycket bestämd med att hon bara vilade lite. Ok, sa jag, ska jag läsa en saga medan du vilar? Så läste jag och fick bita mig i tungan för att inte skratta. För lilla otjööötta frökens ögon gick runt i huvudet och ögonlocken föll ihop, för att öppnas några sekunder senare på ren och skär vilja. Så där höll det på sagan igenom. Men, en "lilla Anna kort saga" senare så sov otjööötta fröken och faster åkte hem.
|
