2006-09-15 - 5:15 p.m.
Ännu en vecka till ända.
Bara två veckor kvar av kursen.
Det är synd att det är så tidspressat.
Det är ju faktiskt intressant och väldigt nödvändigt för vårt kommande yrke.
Tyvärr stressas vi igenom kursen och blir tröttare än növändigt.
Nu ser jag hur också de tåligaste av mina kursare nästan hoppar jämfota av otålighet på eftermiddagsronderna när det drar ut på tiden. Hur stubinerna blir kortare och kortare och hur gäspningarna kommer oftare och oftare.
Vi är helt enkelt trötta och stressade, även utan mardrömmar.
Idag dissekerade min grupp och jag. Lår och underben. Efteråt var vi alldeles slut i huvudet och på eftermiddagsronden fnissade vi alla hysteriskt åt ingenting. Amanuensen blev märkbart störd, men vi kunde inte hjälpa det. Vi hade bara ingen ork kvar.
Så var det också under lunchen. Vi skrattade så vi tjöt åt att det i kompendiet står att man ska rensa karl istället för rensa kärl. Sara undrade glatt om hon fick ta vilken karl hon ville. Vi andra kom överens om att sätta upp en lapp i källaren och varna pojkarna för Sara eftersom hon tänker rensa dem.
Så där går våra dagar. Skulle någon höra oss skulle de i värsta fall tro att vi inte var riktigt kloka. I bästa fall att vi är medicinnördar. Det känns som om vi hela tiden balanserar på gränsen mellan skratt eller gråt. Mellan pigg och adrenalinstinn eller trött och omotiverad.
Så har jag ännu en gång lyckats skriva ett långt inlägg om ingenting intressant alls. Jaja, det visar väl bara hur livet ter sig just nu. Hard work, no fun. Kan helt enkelt inte klämma ur mig någonting spirituellt.
Med önskan om en trevlig helg!
