2006-10-11 - 8:15 a.m.
Det har varit en kontrasternas dag.
På förmiddagen hade min grupp en obduktion. Det kändes betydligt bättre än förväntat. Vi upptäcker att mycket av den kunskap vi tryckt in under två år faktiskt finns där någonstans när man börjar gräva. Men, visst är det svårt. Kanske inte kunskapsmässigt, men psykiskt. Ändå tycker jag att vi klarar det bra. Folk blir gröna i ansiktet, är på väg att kräkas (jag var ytterst nära eftersom det blev mitt jobb att ta hand om magen) men man går åt sidan en stund och sedan fortsätter man när man piggat på sig.
Jag är lite förvånad över att det faktiskt kan kännas ok att stå där och att det går att genomföra på ett bra sätt, ett sätt som känns värdigt. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om vi verkligen skulle få tillåtelse att vara där allihop om den döde och dens anhöriga visste om det. Vad jag förstår så är inte studenterna aktivt med på obduktioner på övriga utbildningar i landet, utan bara som åskådare.
Från obduktioner på förmiddagen till mys med brorsbarnen på eftermiddagen. Underligt nog känns steget varken långt eller konstlat. Allt är en del av livet.
Den extrainsatta föreläsningen drog över lite grann och jag fick gå för att hinna hämta brorsbarnen på dagis. Fick en kommentar från föreläsaren om att han kom av sig när studenterna börjar gå. Var på vippen att säga att hade han hållt föreläsningen när det var tänkt och inte glömt bort att komma så hade jag inte haft problem med att han drog över. Istället log jag bara och gick. Vuxenpoäng?
Under hela anatomin fanns det inget utrymme för att passa Storstumpa och Lillstumpa. Det gjorde det egentligen inte idag heller eftersom vi har dugga i morgon. Men, eftersom brodern och svägerskan hade extremt svårt att hämta just idag tänkte jag att en timma nog ändå kunde frigöras. Det var så mysigt att vara med barnen. Lillstumpa var ute och lekte när jag svängde in på gården. Hon sken upp och sprang till grinden, ivrig över att faster kom. Så hämtade vi Storstumpa och åkte hem och ritade och klippte i papper en timma.
På kvällen var det ny hundkurs. Större grupp och ny tränare. En löptik är helt ofokuserad upptäckte jag. Hon gör dessutom de andra deltagarna lika ofokuserade. Lilla Besten var definitivt inte den mest populära hunden den kvällen.
