2006-10-14 - 7:13 p.m.
Nu spelar hormonerna flipper med Lilla Bestens hjärna igen.
Man behöver bara titta på henne så vänder hon bakändan till och viker undan svansen i hopp om att man ska förvandlas till en stor och ståtlig hanhund som gärna vill göra valpar.
Hon höglöper och är fullkomligen helknäpp.
Förutom att hon vänder baken, som i dagsläget ser mindre ut som en taxrumpa och mer som ett babianarsle (förlåt detaljerna! Men så är det), så ska hon upp i famnen på oss. Hon kan inte komma tillräckligt nära. Ut vill hon hela tiden och när hon kommer ut kan hon stå och nosa på samma fläck i en kvart. Obegripligt! I normala fall är det här en hund som rusar på promenaderna. Herre Gud, jag backar ju med jämna mellanrum runt kvarteret för att få henne att sluta dra.
