2006-11-19 - 3:40 p.m.
Om Mr H var i himmelriket i går så var jag det idag. Hela dagen i Stratford-upon-Avon i Shakespeares anda. Jag njöt! För Mr H var det väl närmast en rysare. På en biljett kunde vi se fem olika ställen med koppling till Shakespeare. 
På alla ställen hade de fantastiskt duktiga guider och vi lärde oss massor. Inte minst om var olika talesätt och ord kommer från i det engelska språket. Verkar som om mycket myntades under 1600-talet. Är det så med svenskan också?
Jag vet inte varför engelska guider känns så fantastiskt duktiga och vänliga. Aldrig någonsin har jag väl stött på en svensk guide som jag tyckt varit dålig? De människor som väljer att bli guide brukar ju bli det just för att de har ett specialämne som de är fantastiskt duktiga på och gärna vill dela med sig av. Jaja, jag ska inte analysera det vidare. Gör jag det kommer jag kanske fram till någon slutsats om mig själv som jag inte vill komma fram till.
Första stoppet, Anne Hathaway's cottage, var den gård där Shakespeares fru, Anne, växte upp. Här fick vi mycket information om just det engelska språket.
* Visste ni t ex att cester eller chester som många ortsnamn runt om Stratford slutar på betyder väg. Förr i tiden var Stratford ett handelsnav och många små ställen fick namn som betydde vägen till/på väg till Stratford.
* Uttrycket "Upper Crust" (Ni vet kanske att det finns en bagerikedja som heter det?) kommer sig av att man förr bakade bröd på ett sätt som gjorde att hela undre delen blev fullkletad av aska. Så när man tagit det ur ugnen skar man av den övre, rena delen och gav till mamma, pappa. Den undra, askinkletade delen, fick barn, hundar och tjänstefolk dela på.
Möblemanget var tidsenligt och i alla fall jag tycker att det var intressant att se ... fast det var för andra gången. Mr H var väl inte överdrivet förtjust, men så fanns där inga bilar heller.
Nästa stopp blev Mary Ardens hus. 
Eller, det var tänkt att bli nästa stopp. Istället hittade vi en pub på landet där vi intog traditionell engelsk söndagslunch. Mycket gott! Fast, yorkshirepudding är inte riktigt min grej....
Döm om vår förvåning när en bil susade upp i T-korsningen och ställde sig utanför puben mitt i korsningen. Ut klev två damer och en hund och styrde stegen mot puben. Hunden har nog varit där förr för den lade sig direkt vid brasan medan tanterna beställde sin söndagslunch (byns alkisar?) med "röka och dricka kaffekärringröst". Lunchen bestod av en cocktail, ett glas vin. När vi gick satt de fortfarande kvar så historien förtäljer inte om de körde hem själva eller om de fick skjuts. Som svensk är det kanske lika bra att man inte vet?
Efter puben åkte vi i alla fall till Mary Ardens hus. Här växte Shakespeares mamma upp. Stället i sig var inte mycket att se. Kanske om man har barn? Där fanns långhåriga grisar, får och åsnor. Men vi var inte överdrivet begeistrade. 
Vi kikade lite på gamla zigenarvagnar och skrindor. Det var egentligen inte så mycket att se.
Men så hittade vi en ytterligare attraktion. För min del blev det höjdpunkten på hela resan. Show av falkonerare. De flög först med en berguv (jodå, ugglor kan användas).
och sedan en ung falk på 20-veckor som höll på att tränas upp.
Vilken show! Vi var hela tiden mycket nära fåglarna och killen som var ansvarig berättade om hur de tar hand om fåglarna och hur de tränas. 
Precis som med hundträning handlar det om att utnyttja djurets naturliga instinkter.
Först när vi kom dit och fick gå runt och titta på fåglarna rös jag när jag såg att fågelstackarna satt uppbunda på var sin pinne.
Men, efter att ha hört killen berätta om hur fåglarna fungerar i naturen känner jag mig ganska så säker på att fåglarna har det bra där.
Berguven var mäktig att se. Vilket vingspann! Vilka ögon! Stor och kraftfull!
Falken var också häftig i sin snabbhet. Så smidig! Så gracil! Det var en upplevelse utöver det vanliga att se falkoneraruppvisningen.
Så vidare till New Place/Nashs house...och sedan till Halls Croft
Där stod jag och ryckte i flera böcker, men ställde till slut tillbaka dem i hyllan med orden "De går nog att beställa på nätet". Hall var doktor och gjorde på sin tid en sammanställning med observationer av sina patienter. Efter hans död beslutade sig någon för att trycka upp boken. Den finns i nytryck. Gissa om jag var sugen!
Dessutom så känner jag att jag kan min Shakespeare väldigt, väldigt dåligt. Visst har man hört talas om Puck, Hamlet och Romeo och Julia men de är inte mer än väldigt flyktiga skuggor i min fantasi. Att läsa pjäserna upp och ner känns inte så lockande, men omsatta till en mer läsvänlig form skulle det vara roligt att läsa. Stod och höll i en sådan bok, men som sagt..."De kan nog beställas på nätet".
"Shakespeares birthplace" såg vi aldrig. I brist på tid prioriterades det bort. Jag har sett det en gång och Mr H var ärligt talat tveksam till idén.
Innan vi åkte tillbaka till Chipping Campden hann vi med två minuters shopping på Marks&Sparks, sedan blev det stägningsdags. Så har det varit på hela resan känns det som. Nr vi svänger upp på infarten så stänger man stället. Nackdelen med att inte åka under turistsäsong är helt klart öppettiderna. Fast jag är glad att slippa trängas med andra turister. Det där med öppettider kan man ju faktiskt lösa genom lite planering. Fast...nu har vi semester. Planeras ska det inte....
I Chipping Campden hade gästerna utökats med två till.
Faster och farbror hade dykt upp, så det blev en lugn kväll i samkväm med släkten.
