2006-11-22 - 4:49 p.m.
Idag har inläsningsperioden till patologitentan har börjat och jar har inte städat någonting. Utan faktiskt läst. Mest har jag läst patologi men också Eric Ericssons "Brev till samhället". Har för mig att det var mycket rabalder om den när den gavs ut och att han fick mycket bra kritik. För mig var boken bara ett enda stort: "Jaha, och?"
Eftermiddagen bjöd på lektion i Patient-Läkarrelation. Vi plågade oss igenom en och samma inspelade intervju inte bara en utan två gånger. Skulle ha sett tre intervjuer, men kameran hade visst bestämt sig för att strejka under två intervjuer. Duktig kamera!
Istället föreslog vår handledare rollspel. Stöön! Det är inte lekis jag går på. Rollspel, fy för den lede så meningslöst. Jag kved inombords, men tänkte att det är bara att bita ihop och ställa upp. Jag har ju sett till att de som vill slippa videoinspelningarna slipper det. Nu kan jag inte komma med fler krav på vad vi ska och inte ska göra.
Turligt nog så suckade en av de andra deltagarna. Fyra år på scenskolan i Stockholm räckte för henne. Kan tänka mig att för henne som proffs att spela teater med oss vanliga dödliga är en ganska svår plåga. Näe, jag överlåter med glädje rollspel till proffsen eller barnen. Istället läste en av tjejerna ur en bok hon hade med sig: "Att vara doktor". Kapitlet hon läste hette "Obduktionen", eller någonting sådant. Fantastiskt välskriven om livet, döden och första obduktionen. Jag känner igen mig. Boken måste införskaffas.
Fick förresten höra att för någon vecka sedan smittades två grupper av ett virus på en obduktion. De flesta som var där blev sjuka, och smittade i sin tur sina partners/barn. Inte bara kursarna smittades utan också patolog, amanuenser och obduktionstekniker. Tydligen hade studierektorn varit rasande, det får bara inte ske. Det är visst första gången i moderna tider det hänt att studenter smittats på obduktion. Läkaren som remitterade patienten hade missat att skriva smittvarning. Förr i tiden var det ju betydligt vanligare att blivande läkare strök med under utbildningen för att de smittades av patienter eller kroppar. Alla i klassen som smittades mår bra nu, men det var så illa att några inte kunde skriva duggan. Det var nog också tur att vi hade några inläsningsdagar innan duggan annars hade troligen hela klassen insjuknat.
Jag är glad att sköterskan i klassen fick mig att ta på munskydd och långa ärmar i går på obduktionen. Även om döda kroppar i sig inte är farliga så är det bra att skydda sig om det finns minsta misstanke om infektion.
