2006-11-30 - 6:01 p.m.
I den mån tankar finns i huvudet irrar de.
Tror det är likadant i Mr H:s huvud.
Orden kom som en kalldusch, brukar de säga i romanerna.
Det kan de göra i verkligheten också.
Tentan i morgon tror jag inte att jag skriver.
Jag har hursomhelst inte läst.
Den känns ganska oviktig.
Ibland är livet så himla svårt.
I eftermiddag har jag legat tätt, tätt intill Mr H. Som två pusselbitar passar våra kroppar mot varandra. Lyssnat på hans snarkningar. Det ger frid i själen. Jag vill att någon ska krama mig och säga: "det ordnar sig". Det finns det ingen som kan. Men, jag kan ligga hos Mr H och känna hans arm om mig, känna kärleken. Känna tryggheten, fast han ingenting kan göra.
Nej, ingen av oss ska dö.
Ingen av oss har någon sjukdom - mer än mina gamla vanliga, då.
Så oroa er inte.
Men, nu måste vi tänka.
Och prata. Med varandra. Med andra.
Men det finns ingen annan att prata med. Varken för Mr H eller för mig.
Det är jobbigt.
Tar nog en paus med Ruffhäxa nu. Kanske slutar jag?
Den kära modern brukar säga att: "du pratar ju av dig på bloggen".
Det är nog vad folk tror. En nära vän sa en gång efter flera års bekantskap: "Du pratar så mycket att jag trodde jag kände dig jättebra. Men, det gör jag inte. Inte alls". Mmm, så är det nog. Snacka kan jag, men berättar någonting väsentligt ... det gör jag inte.
